New York Gran Fondo 

New York kanske främst förknippas med sina skyskrapor, de gula taxibilarna,  frihetsgudinnan och Broadways färgsprakande neonskyltar. Många känner  nog också till New York Marathon, men vi åkte dit för att delta i världens  mest internationella cykeltävling. 

TEXT MAGNUS WISTRÖM FOTO POA ANDERSSON 

En gospelsångerska  från Harlem vid namn  Sonya Roger sjunger  nationalsången med en  röst som påminner om  Aretha Franklin medan skyskraporna på  Manhattan blänker i soluppgången. Vi  är femtusen cyklister som står på George Washington Bridge, fulla av adrenalin  och redo att ge oss av i detta sexton mil  långa Gran Fondo. Känslan är minst sagt  mäktig.

CYKLING OCH ROMANTIK 

Enligt arrangörerna är det cyklister av  nittiosju olika nationaliteter. Nu tror jag  förvisso de räknar in härkomst, även om  man är bosatt i USA, men ändå. Från Sve rige är vi tjugotre cyklister. Vårt hotell på  sjunde Avenyn och 53:e gatan svämmar  över av cyklister från Mexico, Brasilien,  Colombia, andra sydamerikanska länder  och en del från Europa. Det är cyklar  överallt – i lobbyn, i hissen, i korridoren  och vid frukostkafeterian. Rodrigo Itoo  

med fru Cecilia från Brasilien är här för  första gången. De fick höra om loppet  från några vänner och tyckte att det  skulle vara kul att vara med. Minst tre  dagar i veckan tränar de cykling hemma i  Panama dit de nyligen har flyttat.  

Det var Cecilia som fick Rodrigo att  börja cykla. När de träffades under ett  cykellopp för 10 år sedan körde Rodrigo  ledarbilen. Numera cyklar de tillsammans  och har varit med i lopp både hemma i  Panama och i Vancouver. 

DAGARNA FÖRE TÄVLING 

Vad gör man då i New York dagarna innan  tävling? Om man ändå åker hit från Sverige  och inte frekvent besöker världsmetropolen  kan det vara värt att ta några extra dagar för  att bara turista i staden. Men vad man kan  se och göra här ryms inte i denna artikel.  Om vi fokuserar på cykling så väljer många  att värma upp i Central Park där även jag  rullar runt på fredagen. Runt lunchtid är  det lite väl mycket folk och man får trängas  med flanerande turister, cykeltaxi och  en hel del andra cyklister. Vill man slippa  ryckig körning med många inbromsningar  bör man vara här tidigt. 

På Penn Plaza Pavillion som ligger på  33:e gatan besöker vi GFNY New York Expo  där kön sträcker sig långt utanför ingången.  Här hämtar man den obligatoriska gröna  tröjan, nummerlapp och en goodiebag med  diverse attiraljer och en vinflaska precis  som på de italienska loppen. Här minglar  man också med andra cyklister, skriver sin  autograf på en stor tavla likt proffsen och  låter sig fotograferas med podiumdamerna  som kanske inte känns så 2017. Här är  också ett fyrtiotal sponsorer och företag  som ställer ut och säljer sina produkter med  italienska Campagnolo som huvudsponsor i  spetsen. Det går också att köpa GFNY cykelkläder. 

TUNNELBANA TILL STARTEN 

Klockan är kvart över fyra på morgonen  och hotellobbyn är fylld med morgonpigga  cyklister. Några har bestämt sig för att  cykla upp till George Washington Bridge  som binder samman Washington Heights  på Manhattan med Fort Lee i New Jersey,  medan andra har beställt taxi. Jag cyklar  ner till tunnelbanestationen på 50:e gatan  med journalisterna Moritz och Bram som  skriver för en tysk respektive belgisk  tidning. Solen har ännu inte gått upp denna  tidiga söndagmorgon och på den normalt så  hårt trafikerade sjunde Avenyn kör ett fåtal  taxibilar. Endast reklamskyltar och gatube lysningen lyser upp. Vi är ett antal cyklister  som tillsammans med några New York-bor  på väg hem i natten väntar på tunnelbanan.  När vi kliver av uppe på 168:e gatan har  

det börjat ljusna och en hord av cyklister  letar sig bort mot startområdet på världens  mest trafikerade bro där ena planet är helt  avstängt för cyklister denna morgon. Något  som inte var helt enkelt att få tillstånd till,  men vi återkommer till det. 

BAJAMAJOR OCH DOPINGKONTROLL

På väg upp mot bron kan man lämna in sin  påse med kläder som man senare hämtar ut  i målområdet. Här står också ett stort antal  gröna bajamajor som nervösa cyklister köar  till. Även undertecknad. Väl uppe på bron  dirigeras vi in i rätt startfålla där cyklarna  kontrolleras och man scannar efter tänk bara elmotorer. GFNY satsar även stort på  anti-doping och 2012 var man första ama törtävlingen som genomförde dopingtester.  Man har antagit WADAs anti-dopingregler,  vilket visat sig vara ett gott beslut – redan  första året var det två deltagare av de tio  första herrarna som testades positivt, och  2015 åkte den tänkte segraren Oscar Yovar  från Colombia fast i dopingkontrollen  för testosteron och blev avstängd i två år.  Trean i damklassen testades också positivt  för samma substans, även hon från Colom bia. ”Vi blir både ledsna och upprörda när  något sådant händer och det smutsar ner  tävlingen. Vi hade firat dem på podiet och  allt”, säger Uli Fluhme från arrangörerna.  ”Men det är viktigt att vi gör vad vi kan för  att hålla sporten ren och tävlingen rättvis.” 

VÄLBETALT JOBB PÅ WALL STREET

Det var när Lidia och Uli Fluhme kom hem  från ett cykellopp i Italien som de bestämde  sig för att arrangera ett liknande lopp i  New York med avstängda vägar, tidtagning  och bästa tänkbara service för deltagarna.  Båda hade välbetalda jobb på Wall Street,  men Ulis passion var cykling medan Lidia  var hängiven triatlet med 20 genomförda  Ironman på meritlistan (varav 7 på Hawaii).  Uli, som flyttade från Dublin till New York  2008 där han året senare skulle träffa Lidia,  hade tävlat i cykling i Europa och hade en  förkärlek för konceptet med Gran Fondos  i Italien. När han tog med Lidia till Italien  blev också hon såld. ”Jag har aldrig varit så  fysiskt utmattad som efter dessa cykellopp,  och då inkluderar jag alla Ironman jag har  genomfört”, förklarar Lidia. ”Men jag äls kar den fysiska utmaningen, det är därför  jag blev så begeistrad.”  

Väl hemma i New York började de  planera för loppet. Startplatsen var viktig.  ”Det finns två vägar ut från Manhattan  som ansluter till de bra cykelvägarna:  Lincolntunneln och George Washington  Bridge”, förklarar Lidia som sade upp  sig ganska snart för att ägna all sin tid åt  detta arrangemang. ”Lincolntunneln var  aldrig något alternativ då vi ville erbjuda  cyklisterna en hänförande utsikt.” Lidia  kontaktade Port Authority som ansvarar för  alla anslutningar till Manhattan. Målet var  att stänga av ett av de två planen på bron.  

Efter månader av påstötningar lyckades  hon till slut förvandla ett bestämt nej till  ja – med villkoret att ”ni får stå för alla  kostnader”. Och kosta gjorde det. Närmare  bestämt hundra tusen dollar för att stänga  av trafiken från klockan tio på kvällen till  nio på söndagsmorgonen. Men så är det  också världens mest trafikerade bro med  över hundra miljoner passerande fordon  per år. 

”Därefter kontaktade vi alla samhällen  som ligger längs den väg vi hade tänkt oss  för att kunna stänga av vägar, alternativt  ha poliskontrollerad trafik där cyklister  har rätt till väg i alla korsningar”, förklarar  Lidia vidare. ”Många städer var skeptiska, medan några få var entusiastiska och  hjälpte till att övertala de mer tveksamma.”  Till skillnad från de flesta europeiska länder  där trafik kan regleras av volontärer, måste  all trafik i USA hanteras av polisen. ”Och  polisen måste betalas, inklusive övertids tillägg för söndag.” Idag betalar GFNY över  sexhundra tusen dollar bara för polis och  vägavstängningar. Uli, som jobbade som  advokat på en bank sade upp sig ett halvår  efter Lidia och efter mycket hårt arbete  kunde de till slut genomföra det första  loppet den åttonde maj 2011 med tvåtusen  deltagare. Idag har man femhundra avlö nade som hjälper till och tvåhundra poliser  under söndagen. ”GFNY är idag vad vi lever  och andas”, förklarar Uli. 

STARTEN GÅR 

Efter nationalsång och nedräkning kör  startbilen iväg och det blir högsta fart di rekt på cyklisterna i första led. Man dras  med i det inledningsvis höga tempot över  bron mot Fort Lee. När vi kommer över till  New Jersey blir det några snäva kurvor där  vi vänder tillbaka ner mot Hudsonfloden och det bär av i hög fart på ojämn asfalt så  man får vara på sin vakt för att undvika  hål och gropar. Vi kör nu under den bro vi  precis lämnat riktning norrut och ganska  snart kommer första stigningen – Alpine  Climb – på hundra höjdmeter med en  genomsnittlig lutning på dryga sju procent.  Berusade av adrenalin och med pulsen uppe  på rött sprintar vi uppför. Det är grönt och  lummigt och ganska snart kommer vi till  några villaområden.

WODDY ALLEN OCH BERNT JOHANSSON

Vi cyklar genom Piermont där restaurang er, affärer och hus i viktoriansk stil trängs  längs avenyn. Folk hejar glatt när klungan  sveper förbi. Om någon filmnörd tycker  namnet låter bekant, så var det här Woddy  Allen spelade in filmen Kairos röda ros.  Vi fortsätter norrut längs River Road med  Hudsonfloden på vår högra sida. Det är re lativt platt cykling där husen står glesa och  barrträden höga innan vi så småningom  kommer fram till Nyak där vi viker av  österut förbi Rockland Lake. Tempot har  dämpats något och den klunga jag sitter i  har vuxit sig större när vi nu kommit ut på  en bredare väg mot Haverstraw. Det är inte  riktigt någon som vill dra och jag känner  mig pigg, så helt plötsligt är det jag som  ligger först. Två polismotorcyklar ligger  före på den breda vägen och för en kort  stund föreställer jag mig hur det var för  Bernt Johansson på upploppet i Montréal  1976 och inom mig hör jag Lars-Gunnar  Björklund referera. Men vi har bara cyklat  drygt fyra mil och är långt ifrån något  upplopp. Kort därefter ligger jag inne i  klungan igen. 

FRANCHISING OCH EN ETAPPVINNARE AV  TOUR DE FRANCE 

Efter första loppet i New York 2011 fick  Lidia och Uli flera förfrågningar om att  arrangera liknande Gran Fondos i andra  länder. ”Det var entusiaster som gillade  vad vi gjorde och som med stöd från oss  ville arrangera enligt samma koncept där  de kom ifrån”, förklarar Lidia. Nu, sex år  senare, arrangeras samma typ av lopp i  fjorton länder, däribland Mexico, Brasilien,  Colombia, Frankrike och Indonesien. Enligt  Uli kommer man redan 2018 att arrangera  mer än tjugo lopp. För att särskilja sig från  andra Gran Fondos och för att ha en ge mensam profil, skapade man namnet GFNY  som nu används för samtliga lopp enligt ett  franchising-koncept. I New York är Uli och  Lidia fullt upptagna med arrangemanget  och har inte tid att vara med, men de åker  gärna runt och deltar i de andra loppen.  Flera av arrangörerna är här i New York för  att marknadsföra sina lopp.  

Mexico har tagit hjälp av landsmannen  och den före detta etappvinnaren i Tour  de France – Raúl Alcalá. Han var aktiv på  

80 och 90-talen och 1986 ställde han som  förste mexikan upp i Tour de France där  han något år senare vann etapper och kom  åtta som bäst i totalen. Raúl är fortfarande  en aktiv cyklist och vann Mexikanska  mästerskapen så sent som 2010 i en ålder  av fyrtiosex år. Han ställer även upp här i  New York, men nu är det på en annan nivå.  ”Nu cyklar jag endast för nöje och för att  hålla mig i form”, förklarar Raúl. 

BEAR MOUNTAIN 

Vid Havestraw Marinas bryggor ligger  fritidsbåtarna redo för sommaren. Vi cyklar  längs med vattnet i ett morgontrött New  Jersey där solen skiner över ett landskap  som mer påminner om en svensk villaför ort än det hektiska Manhattan vi nyligen  lämnat. Landvägen tar oss vidare norrut  mot Bear Mountain där dagens högsta  stigning på dryga trehundra meter börjar.  Bear Mountain är ett rekreationsområde  och utflyktsmål för New York-borna. Hit  kommer man för picknick, för att fiska i  sjöarna, vandring eller som idag på cykel.  På vintern finns här även skidspår och  en utomhusrink för de som vill åka  skridskor. Här fanns tidigare till  och med en hoppbacke.  

Den långa stigningen gör  att den tidigare stora klung an delas i mindre grupper. På  väg upp möter vi tätgruppen  med mexikanen Flavio de  Luna i ledningen som kommer  störtandes utför i högsta fart. Med hög puls  och svetten rinnande i pannan når jag så  småningom toppen. Här är tredje depå stoppet och även målet för de cirka tusen  cyklister som valt att cykla halva sträckan  och sedan åka bussen tillbaka till Fort Lee.  Även om det är en tävling där vinnaren  bland annat får en cykel från De Rosa med  hjul och komponenter från Campagnola, så  är det ett motionslopp för de allra flesta där  målsättningen är att ta sig i mål utan tanke  på tid eller placering. 

Ingen i gruppen stannar varken för mat  eller dryck. Arrangörerna står och langar  drickaflaskor till de som vill ha och som  

man får fånga i farten. Jag blir lite överrum plad av erbjudandet och hinner inte få med  mig någon. Jag har redan druckit ur min ena  flaska och borde ha nappat på erbjudandet  ska det senare visa sig.  

Nu bär det utför i full fart och jag försöker  att få kontakt med en grupp cyklister  som ligger lite före. I den delvis ojämna  asfalten hoppar min enda fulla flaska ur  stället men landar med lite tur mellan min  fot och ramen och jag kan sträcka mig ner  och stoppa tillbaka den. Efter Bear Moun tain cyklar vi samma väg tillbaka ner mot  Tomkins Cove innan vi tar av österut för  den kanske tuffaste delen av banan med  flera mindre stigningar. Även om det inte  är lika långa och ihållande stigningar som  i Alperna är den totala höjdskillnaden ändå  2800 meter, så det är allt annat än ett platt  lopp. Vi är nu en grupp på åtta-tio cyklister.  ”Ok, let’s work this together and we can  make it under five hours”, hör jag bakifrån.  En i gruppen försöker få igång någon form  av lagtempo där vi hjälps åt att hålla farten  uppe, men det är svårt att få till det i den  kuperade terrängen. 

Längre fram i loppet ligger tätklungan  som nu består av fem personer. Flavio de  Luna var länge i ensam ledning efter Bear  Mountain men är nu ikappjagad. 

KRAMP FRÅN HELVETET 

Vi cyklar genom Pomona, med sina vräkiga  villor och gräsmattor mer välansade än de  bästa av golfgreenar. 

Det är här, efter cirka elva mil, som  krampkänningar börjar komma och det  blir allt svårare att hänga med klungan.  

Snart ser jag den försvinna bort utan chans  att hänga med. Jag cyklar nu delvis själv i  några mil förbi DeForest Lake som är en  vattenreservoar och utgör en viktig del  av vattenförsörjningen av New Jersey och  Manhattan. Sedan ner mot Sparkill och  vi kommer in på samma väg vi cyklade  norrut tidigare i morse, men då på betydligt  piggare ben. Nu med cirka två mil kvar  kommer krampen från helvetet – i båda  benen. De inre lårmusklerna drar ihop sig  med en enorm smärta som följd och jag  kan inte längre sitta ner. Jag står upp och  försöker sträcka ut benen samtidigt som  jag cyklar. Det kommer klungor bakifrån  och jag försöker lägga mig på rulle bakom.  Något som måste ha sett komiskt ut när jag  står upp längst bak i klungan. Jag hänger  med en stund innan de också försvinner  bort. 

Samtidigt som jag plågar mig de sista  två milen avgörs tätstriden. Den fem man  starka gruppen har blivit tre och det blir  en spurtstrid ända in på mållinjen mellan  Ricardo Pichetta från Italien, hemmasonen  Victor Gras och Chase Goldstein från Los  Angeles där italienaren drar längsta strået. 

TEAM DONUT 

Vid målområdet i Fort Lee välkomnas man  av en entusiastisk speaker. Det delas ut  medaljer, spelas musik och trötta cyklister  vilar ut på gräsmattan i solen eller har  sökt skydd i skuggan i något av de många  sponsortälten. Det serveras pasta och dricka  och en lång kö slingrar sig till ölförsälj ningen. Cyklister låter sig fotograferas med  podiumdamerna eller framför en reklam vägg med sina medaljer hängandes runt  halsen. Här träffar vi York Capistrano med  fru Maria och deras två söner som klänger  på pappas cykel. York har nyligen kommit  i mål i sin andra start av GFNY. ”Jag har  cyklat seriöst i tre år, men cyklade även  mycket som ung. Skillnaden är att nu jag  dedikerad och klär mig i spandex”, säger  han och skrattar. ”Jag känner mig som  en superhjälte idag.” Familjen bor i New  Jersey och York cykelpendlar till sitt arbete  på Manhattan. Tidigt på morgonen tar han  sig över George Washington bridge för att  sedan cykla genom Harlem och söderut  längs Hudsonfloden. ”Det är min vackra och  lugna stund på dagen”. York cyklar även  med ett gäng som kallar sig Team Donuts.  ”Vi har medlemmar både från New Jersey  och Manhattan. Det vi har gemensamt är att  vi älskar donuts”, säger York och brister ut  i skratt igen. ”Vi brukar träffas på lördagar  och söndagar här på New Jersey och cykla  norrut.” Maria är inte riktigt lika hängiven  som York, men har cyklat några kortare  lopp. ”Jag vet inte om jag kommer ställa  upp i New York Gran fondo, det är nog lite  för tufft”. Deras två söner som ser ut att  vara runt fem-sex år gillar BMX-cykling,  men så småningom ska de få följa med  pappa på landsvägarna, förklarar York som  förmodligen cyklar GFNY nästa år igen. 

Vi träffar också det brasilianska paret  Rodrigo och Cecilia i mängden som är  nöjda med att ha kommit i mål. ”Det var ett  mycket tufft lopp. I Panama är det ganska  platt så vi hade det svårt i backarna, men  vi klarade det och det är det som räknas”,  förklarar Rodrigo. ”Cecilia är mycket  starkare än mig. Idag lämnade hon mig vid  Bear Mountain och var nästan en kvart före  i mål”, fortsätter han och Cecilia skrattar.  ”Det var ett mycket fint och välorganiserat  lopp. Nästa år kanske vi ställer upp i GFNY  Costa Rica eller Colombia. Det ligger nära  Panama, så det är bra.” 

TALANGEN FRÅN BOGOTA 

Sedan är det dags för prisceremoni.  Proffscyklisten Ricardo Pichetta från Alba  i nordvästra Italien skakar champagne flaskan och sprutar över publiken och  podiumdamerna. Richardo, som precis har  fyllt 30 och varit aktiv cyklist i tio år kom  fyra förra året. Han säger oblygt att han  kom hit för att vinna GFNY New York i år.  ”Min styrka som cyklist är klättring, så  detta tuffa men vackra lopp passar mig bra.  Jag tänker komma tillbaka nästa år för att  försvara min seger”, förklarar Ricardo.  

Medan herrarnas lopp avgjordes i en  spurtstrid var segraren i damklassen  desto mer överlägsen. Den stora talangen  Camila Cortes från Colombia segrade  med en marginal på två minuter. Från  prispallen lyfter hon sin nyvunna och för  GFNY specialdesignade De Rosa-cykel över  huvudet och tar emot publikens applåder.  Det var fjärde raka segern här i New York  för Camila på fem starter. Och det är en tjej  som endast varit aktiv inom cykling i fem  år. Snacka om talang. Hon tränar hemma i  bergen i Bogota och har även vunnit GFNY i  Mexico och Colombia. I augusti åker hon till  Dolomiterna för att utmana de italienska  tjejerna i bergen. Det ska bli spännande  och se hur det går för henne där samtidigt  som jag funderar över vad hon gör med alla  cyklar hon vinner.  

Sedan cyklar vi över bron tillbaka på  Manhattan, genom Harlem och vidare  söderut längs Hudsonfloden till hotellet.  Att cykla på Manhattan mellan skyskra porna i den intensiva trafiken är en  upplevelse i sig.  

Nästa GFNY New York går den 20 maj 2018 och all  information finns på gfny.com där man även anmäler  sig till en kostnad av 240 US Dollar. Vad får man då för  de pengarna? Förutom en fantastisk cykelupplevelse får  man även en cykeltröja, vinflaska och en stor medalj,  mat och dryck längs loppet och mat vid målgång.  

Ta sig till starten 

Starten går från George Washington Bridge som binder  ihop norra Manhattan med New Jersey. Man tar sig upp  på bron från 165:e gatan. Om man bor på Manhattan  har man tre alternativ: cykla till starten, ta tunnelbanan  eller beställa en större taxi som kan ta cykeln. Det är  rekommenderat att vara vid starten senast 5:30. Om du  har tänkt cykla till starten så tänk på att det är mörkt vid  denna tid och du bör vara säker på vilken väg du tar. När  det gäller tunnelbanan så går den inte lika ofta denna tid  på dygnet. Var ute i god tid.  

Loppet 

Det går att välja 160 km eller 80 km där man åker buss  tillbaka från Bear Mountain. Loppet är rejält backigt –  hela 2800 meter enligt arrangörerna. Min cykeldator  visade dock 2300 meter. Loppet går på delvis avstängda  vägar och där resten är dirigerade av polis och cyklister  har rätt till fri väg. Vägarna är till största del bra, men  asfalten är ojämn på sina ställen. I de klungor jag befann  mig i var det bra stämning med vana cyklister. 

Mat och service 

Längs den sexton mil långa banan finns fem depåstopp  där det går att fylla på bars, gels och sportdryck från  sponsorer. Här serveras också bagels med jordnötssmör,  kakor, bananer, cola och vatten. 

Mekanisk support 

GFNY har knutit till sig ett antal cykelaffärer i New  York som hjälper till med mekanisk service vid varje  depåstopp och där det också går att köpa reservdelar.  Huvudsponsor Capagnolo har mekaniker vid starten  samt en van som kör runt banan. 

Bilder från loppet 

Sportograf har flera fotografer längs med banan och det  går att köpa bilder där just du är med.